sorkarofsweden

Vattensorken lever i ett underjordiskt gångsystem och orsakar skador genom att bita av rötterna på träden. Om den under sitt grävarbete påträffar ett större träds rotsystem kan den gnaga av rotkronan ända in på stammen. Detta innebär ofta att trädet dör och faller omkull, men ibland kan trädet stå kvar och bara se allmänt dåligt ut, innan skadegöraren upptäcks. Sådana kvarstående träd med avgnagda rötter, har man ibland kunnat lyfta upp helt och hållet. Vattensorken har en speciell förkärlek till fruktträd men även rotfrukter av olika slag är begärliga liksom olika blomsterlökar om dessa kommer i dess väg. Närvaron av vattensork syns på de karaktäristiska flata jordhögar som den buffar upp vid sidan av gångarna. Den är aktiv periodvis under hela dygnet.

Sorkarna är övervägande växtätare; bär, nötter, rötter och frukt ingår på menyn. Flera sorkar tar även animalisk föda som insekter, maskar, mollusker, och, för de större arterna, även mindre ryggradsdjur.

Många sorkar är anpassade till att leva i underjordiska gångar. Deras bon är bäddade med torrt gräs, mossa och löv. Några samlar också vinterförråd. De får ungar flera gånger om året. Ofta orsakar de stor skada för människan genom att de äter säd och andra kulturväxter. Sorkar är viktig föda för rovdjur och rovfåglar.

Det finns flera olika sorters sorkar, exempelvis ängssorkar och åkersorkar. Sorkarna varierar betydligt i storlek; de flesta arter som förekommer i Sverige är mindre än fjällämmeln som blir 16 cm lång och väger upp till 130 g; vattensorken kan bli 23 cm lång och väga över 300 g, medan bisam kan bli 40 cm lång och väga 2 kg. Sorkarna är vanligtvis grå till bruna till färgen med mörkbruna ögon.

De flesta sorkar är råttlika djur med klumpig kroppsform och med dolda eller bara obetydligt synliga öron och mer eller mindre kort hårbeklädd svans. Bisam är mer bäverlik med kal, tillplattad svans. Endast den oslitna kindtanden har en tandkrona med knölar, som snart nöts bort. På det viset blir kronan flat och kindtänderna kommer att verka som sammansatta av tresidiga prismor med avrundade hörn.

Svansen är medelstor till kort och är ofta glest täckt med hår. Vid de främre fötterna finns fyra eller fem tår (beroende på art) och vid de bakre fötterna alltid fem tår.